16/10
Vissa dagar sköljer ångesten över mig, vissa dagar är bättre men det gnager alltid inom mig.
Orken att göra något finns sällan där. Helst ligger jag i min pojkväns famn där jag känner mig som tryggast. Ingen stans känner jag mig tryggare än där.
Ett problem jag har är att jag håller allt inom mig. Stänger dörren och låter ångesten komma.
I flera år har jag gjort detta. Jag bara springer iväg, men kommer aldrig dit jag vill. Springer vilse och allt blir värre. Jag springer för att jag tror att jag kan springa ifrån det som jagar mig, men det händer aldrig. Jag blir bara andfådd, lägger mig ner och orkar inte mer. Men trots det försöker jag alltid igen.
Orken att göra något finns sällan där. Helst ligger jag i min pojkväns famn där jag känner mig som tryggast. Ingen stans känner jag mig tryggare än där.
Ett problem jag har är att jag håller allt inom mig. Stänger dörren och låter ångesten komma.
I flera år har jag gjort detta. Jag bara springer iväg, men kommer aldrig dit jag vill. Springer vilse och allt blir värre. Jag springer för att jag tror att jag kan springa ifrån det som jagar mig, men det händer aldrig. Jag blir bara andfådd, lägger mig ner och orkar inte mer. Men trots det försöker jag alltid igen.
13/10
Så frustrerande.
Kom hem från skolan utan nyckel, kikade i gömstället med ingen nyckel där. Knackade på dörren, och snart övergick knackandet till bankande. Ropade, men - ingen hemma.
Så jag satte mig på bron och pluggade, tills dess att Björn (våran granne) kom hem och jag lånade hans mobil för att ringa och besvära pappa med att komma med en nyckel.
När jag väl låser upp dörren och går in, ropar ingen mindre än mamma från sovrummet och undrar vem det är. Hon hade alltså inte hört mitt bankande och ropande.
Men samtidigt var det skönt att sitte ute i solen som värmde och jag kunde koncentrera mig på pluggandet.
Nu när jag sitter inne går det inte alls lika bra, och jag har ca. 15 instuderingfrågor i historia kvar att göra - vilket kommer ta en hel del tid. Sen hade jag tänkt hinna med att göra min läxa jag har i Nk också, men det får nog vänta till imorgon, eftersom jag är allt för förälskad i min Marcus, att jag bara måste träffa honom ikväll och sova bredvid honom inatt.
Kom hem från skolan utan nyckel, kikade i gömstället med ingen nyckel där. Knackade på dörren, och snart övergick knackandet till bankande. Ropade, men - ingen hemma.
Så jag satte mig på bron och pluggade, tills dess att Björn (våran granne) kom hem och jag lånade hans mobil för att ringa och besvära pappa med att komma med en nyckel.
När jag väl låser upp dörren och går in, ropar ingen mindre än mamma från sovrummet och undrar vem det är. Hon hade alltså inte hört mitt bankande och ropande.
Men samtidigt var det skönt att sitte ute i solen som värmde och jag kunde koncentrera mig på pluggandet.
Nu när jag sitter inne går det inte alls lika bra, och jag har ca. 15 instuderingfrågor i historia kvar att göra - vilket kommer ta en hel del tid. Sen hade jag tänkt hinna med att göra min läxa jag har i Nk också, men det får nog vänta till imorgon, eftersom jag är allt för förälskad i min Marcus, att jag bara måste träffa honom ikväll och sova bredvid honom inatt.
