isbz

Vissa dagar sköljer ångesten över mig, vissa dagar är bättre men det gnager alltid inom mig.
Orken att göra något finns sällan där. Helst ligger jag i min pojkväns famn där jag känner mig som tryggast. Ingen stans känner jag mig tryggare än där.
  Ett problem jag har är att jag håller allt inom mig. Stänger dörren och låter ångesten komma.
I flera år har jag gjort detta. Jag bara springer iväg, men kommer aldrig dit jag vill. Springer vilse och allt blir värre. Jag springer för att jag tror att jag kan springa ifrån det som jagar mig, men det händer aldrig. Jag blir bara andfådd, lägger mig ner och orkar inte mer. Men trots det försöker jag alltid igen.